Idag har jag tagit ett beslut, ett beslut som jag aldrig trodde jag skulle kunna göra efter att jag och Wilma gick enskilda vägar. Jag har gråtit och gråtit sedan Wilma togs ifrån mig, och allting rasade samman på några sekunder. Även om jag inte vill tro på att allt händer av en anledning, eller att det är ödet, så kanske det faktist är så i livet. Att allting händer av en anledning. Fast kan saker och ting bli lika bra som det var innan? Jag har haft väldigt svårt för att tro det, men det som krävs är att man själv kanske måste våga öppna nya dörrar och stänga de bakom sig. Oavsett hur svårt det än är. Man måste bara våga släppa taget.

Det beslutet jag idag har tagit, trodde jag inte var möjligt. Men det är gjort.
- Och jag är så otroligt tacksam för denna chansen. En ny dörr har öppnats.

♥