Vårt tävlingssår 2012
1/4-12 - 90cm-4fel, 1m-0fel
Denna dag gjorde jag och Brent vår första tävling tillsammans i Göteborg. Jag hade nu haft honom i lite mer än 1 månad, vi hade varit på en pay and jump innan vår debut på tävlingsbanan. Detta är nog troligtvis Brents livsförsta tävling, jag vet inte så mycket om honom sedan innan.. Men tror inte han har tävlat något.
Trots detta så tycker jag att han skötte sig exemplariskt, vet att han små ställde sig på utsidan någong gång (vi ville inte åt samma håll). Han var spänd när vi kom in på banan men inget som störde oss, han gjorde det han skulle helt enkelt= hoppa. Detta var även första gången som Bella såg Brent live också, om jag inte minns fel.
22/4-12 - 1m-utgick, 1,05m-4fel
Här i Essunga blev vår andra tävling. I 90cm var det en kombination längst med väggen vid en spegel men oxer in och räcke ut.. Detta ställde till med problem för oss och många andra ekipage, detta var första gången vi stötte på kombination på tävling. Han hoppade in men flög ut bredvid, jag tog första ihindret igen och utgick istället för att bråka med honom. Till 1m klassen kollade vi var och hur kombinationen stod innan vi bestämmde oss för om vi skulle hoppa eller stryka oss. Men de hade flyttat kombinationen så vi valde att starta. Brent skötte sig, tog dock kombinationen i 1m väldigt vackert haha (den var farlig vilket resulterade till ett mindre fint hopp).. Men vi var superglada när vi kom ut för vi tagit oss igenom kombinationen, tyvärr fick vi en rivning men det gjorde inte så mycket.
20/5-12 - 1m-0fel, 1,10m-8fel+tidsfel
Vår tredje tävling blev på troya och det var även här vi debuterade 1,10. I 1meter skötte han sig fint, trodde han skulle titta lite på saker och ting runt om, men de gjorde han inte. 1m fick vi en runda med noll fel, jag tyckte rundan var bra då men när jag tittar nu så är det skillnad mot vart vi kommit idag. Debuten i 1,10 gick helt okej, han tittade dock på allt runt om.. Det resulterade till att jag inte fick svängt till nummer tre då han inte var kontaktbar, samma sak hände i kombinationen. Det var som om att han upptäckte i sista stund att de kom ett hinder, men han var duktig som klarade att hoppa igenom det ändå.
3/6-12 - 1,05m-0fel, 1,10m-4fel
Första tävlingen på gräs men min kära unghäst skötte sig bra som vanligt. I 1m gick vi in och nollade, jag tyckte även då att han var superfin men det går inte jämföra med vad han är idag haha. Inför 1,10m var han väldigt , tjurig på framhoppningen, stannade, sparkade och stack, han höll på lite så här även i klassen innan men inte lika mycket. Vi visste inte vad det berodde på, men vi anade att det var bettet, då han grejade mycket med munnen. Vi gick in och startade i vilket fall då vi inte ansåg att det var på grund utav smärta utan dummheter. Inne på banan de två sista stegen innan ettan tar han bettet och sticker resten utav banan. Jag hade ingen kontroll, han lyssnade inte på något inte en endaste förhållning. Jag fick nästan hänga mig i tygeln för att få sväng. Mellan 3:an och 4:an ropar jag till mamma "det går inte", för jag fick verkligen ingen kontakt med honom. Men vi tog oss genom banan med några äckliga språng som kunde gått illa. Här var det första gången vi insåg att han kan nog ha börjat lägga tungan över bettet.
9/6-12 - sjukhus
Ja vad ska jag skriva? Jag minns inget från denna tävling/dag, det ända jag minns är några få minuter från när jag och min pojkvän satt med en gnällig hund. Det är det ända jag minns från denna dag, minns inte att jag ridit bara att det var lerigt på väg till ridhuset. De är de jag minns resten är svart till klockan 2 dagen efter ungefär. Så jag kan inte direkt skriva något större här, men skriver de som jag har fått höra från andra.
Om man ser på filmen nedan tycker jag det ser bra ut de två första sprången, sedan till tredje hindret börjar han sticka. Sedan på hinder nummer fyra ska han ha hoppat för långt ifrån och trasslat in sig i frambommen. Brent och jag störtar då i marken, jag med huvudet före och han landade även på mig. Jag var medvetslös och blödde mycket ur ögat så ambulansen fick hämta mig. Brent klarade sig bra och fick åka hem med några kompisar.
Vi tror även här att han lagt tungan över bettet och sedan stuckit ifrån mig. Nu minns ju inte jag något, så jag kommer inte ihåg känslan. Men utifrån filmen ser det ut som om att han börjar dra iväg.
30/6-12- rädningstjänst fick rycka ut.
Exakt tre veckor efter vår krasch var vi på väg till Essunga, men saker och ting går inte alltid om man tänkt sig.. Jag och mamma hade kommit en ganska bra bit (i närheten utav trollhättan), vägen blev precis tvåfilig när Brent började sparka. Jag låg och sov men vaknade utav att transporten gunga och det lät som ett helvete där bak. Vi fick stanna mitt på vägen och jag hoppade ur bilen i farten rädd för vad som väntade inne i transporten. När jag öppnar dörren ser jag Brent med ena benet över bommen och intraslad i höseglet. Mamma gick in först och jag var i chocktillstånd, mamma fick skurit loss Brent från höseglet och transportgrimskaftet. Då kommer Brents andra ben över bommen, jag har vid detta laget löst ut säkringen för bommarna. Problemet var att bommarna löstes inte ut, så tillslut hängde Brent ut genom skötardörren. Han hände lixom med magen/bakbena i frambommen och halsen utanför dörren. Detta var en hemsk syn och han kunde inte andas, han låg där och kipade efter luft. Någonstans mitt i detta ringde vi räddningstjänsten, eftersom vi inte fick loss honom. Medans Brent hängde ut genom skötardörren ryckte mamma i säkringen som ska lösa ut bommarna, och tillslut löstes dom ut. Då gick allt väldigt fort och plötsligt stod Brent upp. Precis efter detta kom räddningstjänsten och stängde av vägen från båda håll (fyra filer). Det kändes som en evighet innan vi fick lasta ut och det tog en ganska bra stund innan de fick stängt av vägarna (kändes det som). När vi skulle lasta ut hande Brent täcken, hinkar osv där han stod som har åkt dit när han fått panik. Men trots detta gick han av relativt lugnt. Vi fick promenera några meter bort där det fanns en avfart, tog då av han alla transportskydd och de trasiga täcket som gått sönder under händelsen.
Han fick stå och käka gräs på en åker medans mamma försökte reparera transporten så det skulle kunna gå och åka där igen. Vi försökta lasta Brent i över 1h tror jag, han gick in en bit men inte längre (vilket jag förstår). Tillslut gav jag upp och bestämmde mig för att gå med Brent de x-antal mil som var till min kompis som har stall. Där började vår vandrig på 2h och 45min, tur man har en cool häst som varken är rädd för bilar, lastbilar, husbilar, husvagnar, motorcyklar, rondeller och allt vad vi nu stötte på.
Efter 2h och 45min var vi äntligen framme hos våra kompisar. Vi ställde då in Brent i en box och åkte sedan till Essungas tävlingar där vår kompis var. När vi var tillbaka i stallet fick Brent gå ut i en hage tills veterinären kom. Veterinären undersökte Brent och hittade inga större fel på honom, hon trodde han såg soppas fräsch ut för att vi gått så länge. Vi fick då klartäcken att åka hem med Brent, dock fick han drogas för att han skulle gå på.
Vi fick sedan en akuttid på djurklinik där det konstaterades att hans "skador" inte var allvarliga. Men han fick vila i ca 2-3veckor efter detta.
26/8-12 - 95cm-4fel, 1m-0fel
Efter att ha varit från tävlingsbanorna ca 2½månad skulle vi göra comeback i Sotenäs. Både jag och mamma var nervösa som satan och jag var rädd att allt skulle upprepas. I 95cm var jag lite feg och vågade inte riktigt rida utan var avvaktande, vilket resulterade till ett knasigt avstånd med en rivning. Men sedan kom vi igång mer, var ingen felfri så vi fick även rosett på våra 4fel. I 1m var jag hemskt nervös eftersom det var denna höjden vi kraschade på.. Men jag vågade ändå rida mer och det kändes bra, vilket resulterade till nollfel och både jag och mamma kunde pusta ut.
22/9-12 - 95cm-0fel, 1m-0fel
Nästa tävling på tur var i trollhättan, vi testade då bubbelbettet för första gången. Dagens resultat blev två felfria rundor som kändes bra. Brent var lite tittig så det blev något travhopp osv, men förövrigt bra rundor.
13/10-12 - 1m-0fel, 1,10m ute
Första gången vi tävlade på kandar och den sista. Han blev för tillbaka med kandaret som man ser i 1m rundan. Det ser lugnt och harmoniskt ut, han slänger inte upp huvudet som han brukar men han blev för tillbaka. Trots detta klarade vi oss igenom banan på 0fel. I 1,10 bytte vi bett till flippan, men inne på banan fick mina nerver spel samtidigt som Brent var supertittig. Vi blev då uteslutna med det gjorde mig inget, jag tyckte nästan det var skönt. Mina nerver höll helt enkelt inte, det var vår första 1,10 på 4 månader och det var på denna anläggning vi kraschade allt blev pannkaka.
11/11-12 - 1,05m-11fel, 1,10m-0fel
Sista tävlingen för iår gjorde vi i Alingsås. Det började med att Brent inte ville gå inte på banan för det var en vattenpöl i ingången ;) Inne på banan var han väldigt spänd, vi river hinder nummer två vilket han får ta på sig lite. Sedan fick vi ett stopp in i kombinationen för han hoppar till för något så vi hamnar i fel vinkel för hindret. Mamma tror han reagerade på funktionären till höger som rörde sig, men det kvittar för jag var nöjd ändå. I 1,10m hade jag lite mer självförtroende än jag haft tävlingarna innan (efter olyckan). Han var fortfarande spänd och det blev travsteg på något ställe. Trots detta tog vi oss igenom banan med noll fel, vilket var oherhört skönt. Rundorna är inte så vackra men de fick mitt självförtroende att stiga lite igen, tyckte vi fick avslutat året bra ändå!
Kommentarer
Postat av: Kajza
Vilket intressant och läsvärt inlägg!
Trackback
