Har fotat Obelix så mycket jag kunnat nu den senaste perioden, har hela tiden varit beredd på att han kunnat bli såld vilken dag som helst. Har verkligen tagit vara på denna sista tiden tillsammans med honom.

Fick ur-gulliga bilder på honom för ett par dagar sedan i hagen, så charmig! ♥

Jag vet inte vart jag ska börja, eller vad jag ska skriva. Det finns inte så mycket att skriva, mera än vad jag känner och känt under en längre period. Det här jag nu kommer att berätta för er kommer nog komma som en chock. Och eftersom jag lyckats hålla detta såpass hemligt genom bloggen så förstår ni nog hur lite ni egentligen vet bakom de få inläggen vi delar med er utav oss själva och våran vardag.

 

Ni som följt bloggen länge och under den tiden som jag hade Wilma vet hur mycket jag älskade den ponnyn. Mitt hjärta gick i tusen bitar när hon lämnade mig, och ingenting har blivit som det var förr, då när jag hade henne. Vi köpte Obelix helt oplanerat en månad senare efter att Wilma hade åkt, och han blev som ett litet plåster på mina sår. Men problemet är att jag alltid jämfört Obelix med Wilma, de är två helt olika ponnyer, och Wilma satte sådana djupa spår inom mig att ingen någonsin kommer kunna ersätta henne. Så det har varit svårt för mig att se allt positivt på mig och Obelix som ekipage. Jag har nästan under hela tiden tillsammans med honom känt mig otillräcklig och gråtit så många gånger att jag inte kan räkna alla gånger för att jag känt mig misslyckad och inte gett han den rätta ridning han behöver. Har varit livrädd för att förstöra honom.

 

Nu i år har det verkligen slagit slint i huvudet på mig, och jag har haft en spärr långt bak i huvudet som gjort att jag inte vågat tro på mig själv. Min osäkerhet har gjort att Obelix blivit osäker, och allting har gått runt som en ond cirkel.

Tog därför beslutet för två helger sedan att sälja honom. Det kändes som det ända rätta, för hans skull, så han hamnar hos någon som kan ge honom de förutsättningar han behöver. Han är ingen svår ponny, han är bara känslig och kräver rätt ridning. Jag känner att jag och han inte passar ihop längre som på samma sätt vi gjorde innan.

 

Idag åkte han till sin nya ägare Emma. Hon provred honom förra veckan, och det gick hur bra som helst. Önskar henne all lycka till nu, och jag kommer försöka vara lika stöttande mot henne som Ellinor varit med mig i dessa tio månder. Ellinor, du har varit helt underbar, förstår inte hur du orkat med mig och mina mind-fucks!

Så slutligen - Obelix är såld. Det känns konstigt. Det var inte förrens i hästbussen på vägen hem som jag faktiskt förstod att jag imorgon inte kommer kunna se min prins i hagen, ta in honom, spraya pälsglans i han svans och lacka hans hovar som jag annars alltid gör, för att sedan rida ett ridpass där han som vanligt alltid sköter sig. Jag kanske inte visat folk i min omgivning hur mycket jag egentligen tycker om honom, för jag har hela tiden vetat att vi inte skulle få flera år tillsammans eftersom detta är mitt sista ponnyår och har därför inte velat fästa mig allt för mycket i honom. Men han är verkligen en ponny som gör spår i ens hjärta. Även om det känns som jag rasar samman inom mig, ännu en gång under ett års tid, så känns det bra att han kommit till någon som kan glädjas med honom varje dag. Jag VET att han kommer få det så bra så, och jag vet att vi snart kommer få se ett farligt ekipage på tävlingsbanorna!

Min och Obelix tid är nu ett avslutat kapitel. Vi avslutade med en andra placering på tävlingsbanan, och det är ett avslut jag kan känna mig nöjd med. 

Ni kommer kunna följa mitt nya favorit ekipage här - nattstad.se/emmalejdström ♥

 

 Precis lämnat Åby Hästklinik med en fullt frisk ponny! 

 

Kom tillbaka till skolan för en timme sedan efter att ha varit hemma i Landvetter och pysslar om Obelix. Borstade på honom länge och gjorde honom fin. Han fick inviga sina benlindor från LamiCell (LamiJack) idag som han fick i present när han fyllde år i lördags ♥ Lite bortskämd får hästarna ändå vara tycker jag!

Red bara runt på ängarna idag och galopperade i de höga gräset. Först var han livrädd för att gå i gräset för det var så högt och han inte kunde se vart marken var. Men sedan tyckte han bara det var roligt och näst intill hoppade över gräsets höjd i varje galoppsprång.

Visst är han stilig min lille pojk? För stilig är verkligen rätt beskrivning utav honom, för han är inte söt eller vacker i den benämningen - Han är stilig. 

Då var det dags för denna rubriken igen - Varbergshoppet!
Det börjar närma sig det årliga meetinget vi alltid åker på, i år blir det vårat femte år.

Efter förra årets misstag då vi inte satt vid datan prick 18:00 när anmälan öppnades gjorde att vi inte fick elplats, till en början. Som tur var satte arrangörerna ut flera elstolpar tätt inpå meetinget och vi fick el trots allt, vilket var tur, annars hade vi nog inte åkt vårat fjärde år i rad. Så idag, prick 18:00, satt vi framför datan och var beredda med att klicka in elplats och anmäla.

Hehe, ja, jag fick elplats först. Man lär sig utav sina misstag, right? 

Så skönt för hästarna att kunna gå ute så mycket som möjligt nu på sommaren och äta hur mycket de vill. Obelix blev helt i extas när han kom hem i onsdags och fick komma ut i en stor, stor gräshage. Det var ett tag sedan han var hemma, och har därför bara gått i en grushage på skolan.