Det är ett under att jag klarade mig från "allvarligare" skador, efter våran krasch. Vet inte hur många gånger jag fått höra att jag hade sådan tur, jag hade en ängel som vakade över mig kan man säga. Den "enda" skadan jag fick var ju på mitt öga och min rejäla hjärnskakning men mer blev det inte, eller jo väldigt ont i kroppen också såklart. 

 

Det är tackvare västen som jag klarat mig så bra som jag gjort, inget brutet eller inga inre skador. Min mamma har alltid sagt åt mig att använda väst, jag har alltid tävlat med den (även när jag inte var tvungen). Det gjorde mig inget att regeln kom som tvingade mig att använda västen. Förr använde jag västen vart jag än red, men nu förtiden slarvar jag hemma. Eller det går i perioder beroende på vem och var jag rider samt hur säker jag känner mig. 

 

Nu på Brent slarvar jag hemma när jag rider kortare turer, men när jag rider längre tar jag på mig västen. När det är dressyrträningar brukar jag också slarva, eftersom han är så snäll som han är inom fyra väggar. Men så fort vi kommer till hoppning träning som tävling åker den på. Jag tycker inte det är jobbigt med väst, jag tycker nästan mer att det är skönt med den på. Jag tycker inte att den stör min ridning alls, men det kan bero på att jag alltid också har använt den och är van. 

 

Jag kan inte säga nu hur jag kommer att göra i framtiden. Om mindre än ett år får jag rida utan väst, men jag kan inte säga i dagsläget om jag kommer rida med eller utan. Det beror helt på hur säker jag känner mig då och vart jag och Brent har kommit i utbildningen. Visst är det kanske snyggare utan väst men jag tycker inte det är fult med den heller. 

 

I vilket fall blev min väst väldigt skiten efter kraschen, vilket är väldigt tråkigt eftersom man har den när man tävlar och vill vara "snygg". Men jag fick tvättat av den någorlunda förut, syns inte så bra på bilderna men det såg värre ut i verkligheten.