Så duktig Obelix var idag! Han har bara tävlat 110cm en gång, och det var ett tag sedan.

Vi kom liksom inte ens runt 90cm för två-tre månader sedan, och idag nollade vi en 110cm! Det kan inte bli bättre än såhär. Var så ledsen efter att vi hade vägrat ut oss gång på gång de första tävlingarna, och att L:D+5 inte ens kändes enkelt. Kände mig så misslyckad och grät mer än en gång på tävlingar för att ingenting jag gjorde fungerade.

Börjar verkligen få upp hoppet för att komma tillbaka dit jag och Wilma slutade. Trodde aldrig jag skulle få chansen till att äga en egen ponny med denna kapacitet. Men jag, JAG äger honom och ingen kan ta honom ifrån mig. Jag väljer själv när vi är redo att skiljas åt, och den nya ryttaren som hittar honom kommer få flera roliga år tillsammans med han!

Prinsen ♥