För en vecka sedan gjorde jag mitt sista återbesök på sjukhuset efter min och Brents krasch. 

 

När jag åkte in till sjukhuset med ambulansen den 9 juni blev jag mött utav ett helt team. Direkt jag kom fram väntade det ett x-antal läkare på mig, ingen visste hur allvarliga skador jag hade. I och med att jag fått hästen över mig och varit medvetslös trodde de att jag kunde ha skador invändigt i kroppen. Jag blev röntgad & undersökt direkt utav massa läkare... (jag har dock inget minne utav detta, utav detta har jag fått höra från mamma och pojkvän). Jag hade änglavakt, jag klarade mig med "endast" ett skadat öga. 

 

I kraschen har jag fallit mot marken med ansiktet före, och vänstersidan tog största smällen. Skärmen gick av på hjälmen och jag blev mest skadad på vänster sida. När mamma hade kommit fram till mig på banan blödde jag mycket vid ögat. Mamma har sagt efteråt att hon tänkte en gång att jag inte hade något öga kvar..

 

På sjukhuset konstatera läkarna att min tårkanal var sönder. Det innebar att mitt öga inte "suger" upp tårar osv, utan det bara rinner. Jag låg på sjukhuset i två dagar, jag kommer dock bara ihåg från runt ett tiden? på dag 2. Alltså hade jag en rejäl hjärnskaning så jag har minnesluckor på över ett dygn. Det är sjukt att en hel dag är borta ur minnet och jag minns inget, minns inte ens att jag tävlat.

 

I vilket fall fick jag åka hem från näl på permission, vilket var skönt för jag svor över sjuhuset ville inte vara där. Jag skulle få åka till Uddevalla sjukhus dagen efter för att operera ögat = sövas. Förutom mitt öga och min hjärnskaning samt skrapsår var min kropp väldigt mörbultad. Kunde knappt gå, utan min kille fick hålla i mig varje steg. Jag kunde inte lyfta armarna speciellt högt heller. 

 

Dag 3 åkte jag till Uddevalla sjukus för att sövas och opereras, trodde jag. Uddevalla hade fått för sig att jag skulle klara operationen med endast lokalbedövning, alltså inte sövas som näl sade.

 

Så där låg jag i stolen med en stor grön duk över hela mig, ni vet en sådan man alltid ser på film?. De klippte ett litet hål för ögat som de skulle operera. De tog och sprutade med lokalbedövning runt mitt öga, en stor fet jävla spruta och det gjorde så ont. Sedan började de greja och försökta pussla ihop min tårkanal. I tårkanalen var det massa trådar som gått av som de försökte fixa åt mig. Problemet var att jag har aldrig känt på sådan smärta, jag skrek och skrek. Läkarna sade då att de kan hämta min mamma, arg blev jag för jag kunde ju inte ens se henne med den gröna duken över hela mig. Det enda jag såg var deras redskap och de starka ljuset från lampan på de skadade ögat. Tillslut fick de avbryta operationen och blev dumförklarade! Näl sade att jag skulle sövas från första början.

 

Dag 4 alltså dagen efter fick vi komma tillbaka igen denna gången för att sövas. Denna operation gick smärtfritt, jag varken märkte eller kände något (var ju sövd). Det dom gjorde var att lappa ihop trådarna så gott de kunde och sedan sydde de några stygn nedan för ögat. De satte in ett rör i ögat som skulle vara en tillfällig lösning tills tårkanalen läkt ordentligt. Röret skulle alltså suga upp tårarna osv.

 

Efter någon vecka tog jag bort stygnen nedanför ögat. Förra veckan var jag på sjukhuset och tog bort röret.

 

Min syn idag har ej försämrats, möjligtvis ser jag lite sämre på det skadade ögat men ser ändå normalt. Jag har idag ett litet ärr under ögat, är nog nästan bara jag som ser och tänker på det. Sedan tycker jag även att det ser lite konstigt ut på ett annat ställe, men ingen annan tänker på det något större. Folk kommer fram till mig och säger att de aldrig trodde jag varit med om någon olycka osv.. Jag kan känna av att min tårkanal inte funkar som den ska, då mitt öga kan börja rinna hur som helst ibland. Läkaren sade att om detta inte funkar får vi ta till andra åtgärder. Vet dock inte om jag vågar det i fall det blir värre.

 

Jag är otroligt glad över att jag klarade mig så bra som jag gjorde. Jag har små förändringar med ögat + ett ärr, men inget stort som syns. Tror man är så otroligt petig själv för det är ingen utomstående som har kommenterat de jag tänker på i vilket fall.

 

Så nu är mina sjukhus besök slut efter denna kraschen i alla fall. Om jag nu då inte väljer att ta till de där andra "åtgärderna". Men än så länge har det funkat hyffsat bra, förutom att de ibland rinner över när jag inte anar det..