Jo, eller nej, det är inte så jobbigt att se och träffa Wilma längre. Förra året var vi inte på samma tävling och tävlade någon gång, däremot var jag på samma tävlingsplats när den nya tjejen debuterade med henne och det var bara en månad efter att hon hade åkt ifrån mig. Och eftersom jag aldrig fick chansen att säga hejdå på riktigt när den förra ägaren hämtade hem henne från mig, så var det jättejobbigt att se Wilma igen. Bröt ihop totalt den gången, men fick hälsat på henne och hjälpte även den nya tjejen på framhoppningen den gången.

 

Obelix och Wilma är två helt olika ponnyer, och ingen ponny jag haft har kunnat mäta sig med Wilma. Efter att vi köpte Obelix och att jag då fick börja om från ruta ett var jättetungt, han var ett as att tävla i början, och jag var ledsen efter varje, varje start för att han inte var som Wilma.

 

Tänker på henne varje dag och kollar igenom bilder och filmer. Vi hade två underbara år tillsammans, från att ha börjat på 60cm-clearrounder till att hoppa nationella MSV-klasser. Hon är en fantastisk ponny med en otrolig kapacitet, kommer aldrig hitta en häst som henne igen. 

Ser du mig någon mera gång får du komma fram och hälsa!